Mikael
Banan var klart höjdpunkten – varierad, naturnära och rolig att springa, särskilt för oss som uppskattar terräng och skogsmiljöer. Samtidigt märks det att loppets placering påverkar publiktillströmningen. Skatås är fantastiskt för löpning, men det blir naturligt att det inte samlas lika mycket publik längs banan jämfört med mer centrala lopp. Stämningen blir därför lite mer lågmäld, även om funktionärerna gjorde ett fint jobb med att bidra till pepp längs vägen. Sammanfattningsvis ett välarrangerat lopp med en riktigt fin bana, som jag gärna springer igen – även om man får vara beredd på att det är naturupplevelsen snarare än publiktrycket som står i fokus.